Tack. Det var allt.

1. Man går in via http://xn--bjrnnstet-z2a8q.se.
2. Man skriver “björnnästet.se” i adressfältet.

Av dem jag pratat med som haft problem med sidan har alltså alla (än så länge) sagt att båda metoderna ovan löser sidvisningsproblemet. Den översta länken skall även fungera om man försöker länka.

I värsta fall är annars http://björnnästet.se/?feed=rss2 mitt feed-flöde, om någon vill läsa bloggen via den vägen tills jag lyckats lösa detta.

Jag har provat sidan i både Chrome och Internet Explorer, och den visas i båda. Den borde alltså fungera. (Frank hade tidigare strul med att öppna sidan, men det gick inte förrän hon provade med följande adress: http://xn--bjrnnstet-z2a8q.se. Att bara skriva in björnnästet.se i sökfältet verkar gå det också.)

I värsta fall är http://björnnästet.se/?feed=rss2 mitt feed-flöde, om någon vill läsa den vägen tills jag lyckats lösa detta.

Jag ägnade eftermiddagen åt att fika med en person som visade sig vara ganska tråkig att fika med. Lite trist faktiskt – vi har alltid kunnat snacka hur lätt och ledigt som helst. Men jag antar att nu när det hela väl blev en officiell Fika, och därmed belamrat med en etikett och ett tvång, så förlorade hela grejen ånga. När personen i fråga avbröt för att göra annat var jag tacksam.

Större delen av min frustration har dock handlat om att få igång Björnnästet.se. Tro mig, kära läsare – jag kämpar. Mitt lidande beror naturligtvis på att jag egentligen är datormugglare och därmed varken förstår något om – eller är rustad för att tampas med – datorer.

Som det ser ut nu kommer jag kanske inte kunna överföra mina gamla inlägg till den bloggen. Himla synd, om ni frågar mig, men sånt är livet. Men jag får i första hand koncentrera mig på att få bloggen i fråga att FUNGERA och se NÅGORLUNDA SNYGG UT. Jag har börjat inse att det kan dröja veckor innan det händer, men om jag nu lagt ut pengar på såväl domän som webbhotell så antar jag att jag får försöka utnyttja situationen till fullo.

Som tämligen aktiv bloggare har jag vid ett antal tillfällen blivit tillfrågad om jag har några råd att dela med mig av. Inte bara gällande bloggande i sig, utan även skrivande överlag.

Vidare är textförfattande och –redigering någonting jag arbetar ganska mycket med på jobbet. Där sker samma sak – folk ber mig kolla igenom väldigt olika texter och komma med förslag på förbättringar eller råd inför framtida skriverier. (Roligaste händelsen än så länge var när chefen lämnade över ett tolvsidorsdokument till mig och undrade om “man kan visa det för ledningen?”)

Smickrande, naturligtvis. Jag gottar mig ganska rejält åt sådant. Skrivande är någonting jag verkligen älskar, så det är kul att folk lyssnar på en inom det området. Faktum är att jag ganska länge har funderat på att göra ett projekt av saken här i bloggen. Inte en skrivarskola eller något sådant (det vore ju direkt FÖRMÄTET!), utan bara att skriva små artiklar kring mina funderingar kring texter och bloggande.

Jag tror definitivt att jag skall börja med det så fort jag fått igång min nya domän. Definitivt.

Glassen ni ser ovan köpte jag nyss på torget inne i stan.

Jag spankulerade i godan ro fram över torget, sökande efter saker att irritera mig på. Då såg jag vår älskade lilla glassbod och drabbades av… THE CRAVING!

Jag rådslog med mig själv, och irriterandet ajournerades till ett senare tillfälle – allt för att jag skulle kunna få njuta av lite glass. (FUCK GI!)

Den smak jag var mest sugen på att prova var gräddnöt. Bara för att jag aldrig kunnat räkna ut vad det är för nötter. Vi vet ju alla att gräddbuskar är nötlösa. Jag noterade dock även att de sålde romrussin och jordgubbe, två smaker jag hört legender om under de många, vindpinade nätterna kring lägerelden här i The Hole. De smakerna skulle jag också ha.

Såhär i efterhand kan jag lugnt konstatera att jag inte hade en aning om vad jag gjorde när jag bad om tre kulor. Det hade, med tanke på kulornas storlek, varit mer än tillräckligt med en enda. Högst två.

Det blev också mycket riktigt ganska kämpigt att trycka i sig dem. Till slut var min enda önskan att jag skulle kunna ta mig förbi de övre lagren – romrussin och jordgubbe – så att jag kunde få smaka på den eftersuktade gräddnougaten, som låg underst.

Mättnad var inte det enda jag kämpade mot. Min största fiende hette snarare KLADD. Ni förstår, den sämsta egenskapen hos alla världens glassar (även den afrikanska antilop-glassen… go figure) är att de inte utvecklat någon nämnvärd immunitet mot solljus. Det räcker med en ljusstyrka som motsvarar en dåligt fungerande ficklampa från farfars tid för att man inte längre skall ha en läckerhet i sin hand, utan en pöl blask på golvet.

Det hela slutade med att jag kastade skiten i en soptunna. “SÅ LIGG DÄR OCH RUTTNA, DITT FANSKAP!” var orden jag hävde ur mig vid detta hastiga farväl.

Om någon av mina läsare – mot förmodan – skulle ha skaffat Blizzards Starcraft II och – än en gång mot förmodan – skulle vilja spela det mot mig, så är mitt Battle.net-konto kopplat till Bjornnastet@gmail.com. Hör gärna av er!

Det ni ser ovan är vad jag just nu ser när jag loggar in på Surftown: mitt domännamn, och bredvid det en liten klocka.

Om man för muspekaren över klockan dyker en liten text upp: “Väntar”. Så gjorde det tidigare också när jag försökte flytta över domänen. Jag vill dock understryka att det strul jag drabbades av då helt och hållet berodde på att jag inte riktigt förstått vilka koder som skulle skrivas in var – det var alltså ingenting Surftown kunde råda över.

Saken är den att tidigare, när jag misslyckades med mitt flyttande, så fick jag ett mejl efter cirka fem minuter vari jag informerades om att någonting gått åt helvete. Det har inte hänt denna gång, och det var minst två timmar sedan jag skrev in EPP-koden. Min slutsats är att allting verkar rulla på som det skall.

Då är alltså domänen på väg att hamna där den skall. Nästa projekt blir att installera WordPress.org, det vill säga den lite snitsigare varianten av vad jag nu använder. I ett försök att förbereda mig inför detta har jag exporterat ALLT mitt tidigare blogginnehåll här till en behändig liten .xml-fil. Den är 20MB. Jag vet inte om det är mycket eller lite. Med tanke på att det nog mest rör sig om text och koder så är det kanske mycket. Men om det även är bilder och annat skit som ligger där så är det inte mycket alls.

I vilket fall som helst så ser jag mycket fram emot detta lilla äventyr. Jag kommer att meddela er alla så fort flytten verkligen blivit av. Den kommer kanske att ackompanjeras av 1-2 dagars blogguppehåll, eftersom jag vill få allt att fungera innan jag drar igång.

Avslutningsvis vill jag passa på att tacka dem som hört av sig och erbjudit flytthjälp (fattar ni?). Bli inte överraskade om jag faktisk kvitterar ut era löften.